![]()
Det här är Kalle Anderssons dag på Retrospelsmässan (2012-04-28).
Välkomna.
![Kalle1]()
På spårvagnen till Gamlestadstorget där mässan tog plats. Flickvännen visar upp ena NES-kassettörhänget, föreställande Super Mario Bros/Duck Hunt. I andra örat hänger Tetris. Köpta på Etsy.
![Kalle2]()
Kön var rätt lång precis i början men den blev ännu längre senare på dagen. För mig och flickvännen tog det dryga trettio minuter att komma in. Tiden i kön slog vi ihjäl på att bland annat språka med den skäggige herren framför oss om vad för spel det skulle hållas tävlingar i med mera. Han hade enligt egen utsago vunnit en Super Mario Kart-tävling häromåret.
![Kalle3]()
Flickvännen föga imponerad av nördars bedrifter och allmänt förmiddagstrött.
![Kalle4]()
Vi två snett från ovan. Dagen till ära hade flickvännen sina örhängen och halsbandet med den lille Mario-figuren (en liten sak från en leksaksautomat som jag skickat henne på den tiden då vi enbart brevväxlade vilken hon sorgligt nog kom att tappa bort frampå eftermiddagen), jag i min tur hade min Remember your roots-tischa med NES-kontrollen avbildad. Still in line.
![Kalle5]()
Kö, kö, KÖÖÖ!!! Kön gör här en u-sväng, som ni ser.
![Kalle6]()
Tänka sej, det går framåt! Här ser ni loggan dessutom.
![Kalle7]()
Köns framstjärt! Visste bara inte att den fortsätta cirka trettio meter efter att vi kommit in i själva byggnaden.
![Kalle8]()
Den här sköna tremannaorkestern bjöd de köande på underhållning i form av egna versioner utav gamla åttabitsklassiker, bland annat Duck Tales The Moon . Tyvärr tog de paus precis vid fototillfället, ett tag innan köandet var över för vår del. Men snart var vi ändå inne.
![kalle9]()
Flickvännen betalar inträdet. Snart prydde orangea "lisebergsåkband" våra underarmar.
![Kalle10]()
En monter med äventyrsspel i första rummet. Jag valde att fokusera kameran på Larry Laffers klassiker.
![Kalle11]()
Japanska verrorna (Sega Force-idiom) av SMB 1, SMB3 och västerländska SMB 2. Alla i mind condition. Vacker syn.
![Kalle12]()
Flickvännen börjar shoppa! Fanns hur många Yapon-hyrkassetter med tillhörande feta, übersexiga fodral som helst att kränga på mässan. Ångrar såhär i efterhand att vi inte köpte fler. Åh, Cobra Triangle, hur kunde jag svika dig?
![Kalle14]()
Första tävlingen var redan igång när vi kom in. Micro Machines var det som gällde.
![Kalle15]()
Ett NES i låda, ett MD i låda. Många lådor skulle få mig att dregla perverterat under dagens lopp. Men jag lovade mig själv att inte slå till på stort redan från scratch. Kanhända att jag då blivit besviken på min impulsiva person. Bättre att dryga omkring och inspektera, att riktigt tänka efter - vad vill jag ha? Ja, vad vill jag ha? Såg mycket fint. Men en kunde ju gärna be säljarna hålla saker åt en. Så hjärtat fick leda vägen.
![Kalle16]()
Hur många eror av ens barndom täckte inte Retrospelsmässan egentligen? Här fanns en massa N64-spel. Gluttade upphetsat på en grön, transparent konsol i låda samt Rumble Pak-utgåvan av Lylat Wars, den feta ni vet. Men icke.
![Kalle17]()
Galet snygg arkadmaskin som gjort sig bra hemma hos Don Draper i dennes tid. Innehöll spel som Street Fighter II, Pocky & Rocky, Metal Slug med flera. För åttatusen hade den kunnat vara min. Synd bara att inte sjukpensionärsbranschen drar in så fett med dollars i dessa ekonomiska kristider.
![Kalle18]()
En gammal Spectrum-räv tjackar MD-lir. Vackert, vackert. Åh. Förunderligt att jag själv inte köpte ett enda.
![Kalle19]()
Comic Book Nerds svenske kusin ser intresserad ut av Rebel Strike till Gamecube. Sen så verkar den där Pikachu vara en jäkla linslus. Eller är det kamerablixtarna som lockar? "Åh, ett potentiellt ragg!"
![Kalle20]()
Gamle Wristcutter i hörnet på Old Corner. Tydligen massvis av mässbesökares lunchhak för dagen. Hörde en skåning som frågade den enda servitrisen där vid tillfället ifall det var slitsamt. Jo, sa hon, men det går. Det är tydligen någon stor spelmässa här i närheten, fortsatte skåningen. Jo - jag har märkt det, svarade tjejen bryskt innan hon raskt sprang in i köket för att hämta ut en till nylagad rätt. Ja, det var så. Alla besökare där hade Nintendo-mössor, -tröjor, -skärp, tatueringar - YOU NAME IT! Kändes väldigt Revenge of the Nerds.
![Kalle21]()
Detta var vad jag hade köpt hittills. Nintendo Magasinet #1 i mint condition - hade tidningen sen tidigare, dock med framsidan full av bläckkluddar från en kulspetspenna, farsan som varit framme under ett telefonsamtal (seriöst, vad är det med grown ups, telefontjöt och kluddande SAMT Vuxna fattar ingenting!, citat Bjarneby), sen ett annat nummer av tidningen jag inte sett sedan barndomen och så den svenska, textade VHS-utgåvan av Super Mario Bros Super Show, första kassetten. "Äntligen!! Nu kommer filmen om den populära Super Mario, videospelens största hjälte!!" Med rörmokarbröderna Mario och Luigi, prinsessan Flugsvamp, deras svampkompis Champ och den ondskefulle Kung Krut! Alla som vi minns dem från vår barndom. Sexigt? Ja, och spexigt!
![Kalle22]()
Flickvännen hade köpt Dr. Mario (vilket hon är en riktig power player i!) och Kid Icarus. Två utav hennes egna retrofavoriter. Se, hon hade nästan kunnat ha dem som örhängen!
![Kalle23]()
Tillbaka på mässan igen så hölls det en tävling i ett slags Nintendo World Cup-liknande SNES-spel, alltså med tre lir i ett. I första momentet skulle hundra mynt fångas i Super Mario World, därefter vankades det F-Zero sumthin', sumthin'. Jag hade ingen koll riktigt. Var själv inte med i någon tävling. Det enda spelet jag hade kunnat briljera i vore Pete Sampras Tennis '96, som brorsan förlorade i på Junior Data i TV4 i mitten av 1990-talet. Ja, vi köpte det efteråt, på hösten då det gavs ut. Vi blev kungar båda två. Annars ser jag mig inte som en power player what-so-ever.
![Kalle24]()
Efter många timmar i folkvimlet började det bli suddigt för ögonen. Så mycket människor, så kvavt! Kände mig som en muslim på pilgrimsfärd till Mecka. Visst var det en närmast religiös upplevelse där på mässan. Retrofanatikerna var många, separatistiska fanboys fanns det en hel del, tungomålstalande... nej, hyliansktalande cosplayare likväl. Trots olika trossystem och diverse meningsskiljaktigheter så kunde i alla fall alla vara överens om att SPEL är Gud.
![Kalle25]()
Såg den japanska utgåvan av mitt personliga favoritspel Phantasy Star III (vilket jag behandlat i det här blogginlägget, som ännu väntar på sin fortsättning - det kommer, det kommer snart), fast bara som kassett, så jag höll alla mina dollars säkra i plånkan, ty jag hade sett vackrare ting än så i horisonten.
![Kalle26]()
Usch-vad-jag-ser-ut-som-Meatloaf-på-den-här-bilden Andersson i värld 1-1 av SMB3. Till synes utan tvättbjörnssvans. Nu vankas hemåtgång.
![Kalle27]()
Flickvännen visar upp vad det sista hon fiskade upp på mässan var! Den snygga hyrutgåvan av Excite Bike från Yapon. Här ska hem och byggas banor! Fan, vad jag var såld på det spelets editor som barn. Fast vem var inte det?
![Kalle28]()
Jag å min sida köpte ett jättefräckt, dunderlajbans DATORUNDERHÅLLNINGS SYSTEM [sic]! Se på kartongen! Vackraste någonsin! Grabben på den, han ser ju alldeles extatisk ut, nästan hög, som om han trippat, fast inte snett, utan rätt, han befinner sig i rymden, vi ser hans ansikte som reflektionen i ett visir, tingestar exploderar i snabbt övergående glödregn, stjärnor tindrar loss i våldsamma orgier, ljudlösa läten från laserstrålar och pow wow wow WOW!, grabben är hejdlöst påtänd, som jag - om femtio minuter, lite lysergsyredietylamid och in med den här värstingen i teven och - TRUST ME, I'll be a rocket man for sure! Nej, men ärligt. Jag gör inte droger. Sponsrar inga, menar jag. Psykofarmakan är ju ett gift jag måste ha i mig och slutar jag med det händer samma sak som ifall jag hade börjat med LSD - jag blir inlåst på nytt (det lukulliska välljud genier kunnat kräma ur SID-chipet är å andra sidan redan audioknark från himlarna, so no need for acid may be). MEN i alla fall. Snyggaste boxarten någonsin! Jag har aldrig varit med C64 förr, nu är jag det och det känns som att jag ska ge mig ut i ett stort äventyr. Tycker rymden är mycket större i the games of yore, och sagorna mer episka. Dåtidens spel är mer som litteratur, dagens mer som film. Olika delar av hjärnan som arbetar. Men min barndom skriker efter pixelrymd. Nu ger jag mig av. I'm a rocket man burning out his fuse up here alone...
![Kalle29]()
Har aldrig slagit in den här legendariska koden på riktigt (behöver väl knappast säga i vilket spel?), men det var jag ju tvungen att göra när vi väl kommit hem, jag och fästemön, och skulle testa alla fina fynd, så att vi visste ifall de fungerade eller ej, samt för att kunna gråta bitterljuvt sköra nostalgitårar..
Så. Dat, as they say, was dat. Trist bara att jag inte träffade några Loading-forumiter. Ingen Olander ens en gång så långt jag kunde se och den karln kan ju knappas anklagas för att ha ett generiskt utseende. Märkeligt! Kan hända att jag såg dxtr fladdra förbi i virkad Mega Man-mössa. Kan det ha varit så? Kan ske.
Men du då...
Var du där?